Health and wellness

Vanlig folksjukdom bland kvinnor som är gamla?

Ny dag på en hel vecka, min vän kommer och besöker mig till
helgen.

Intressant och kul inte sätts på ett bra tag, men trots det
så försöker jag må bättre.

Idag var måndag morgon och ingen var fel, jag åkte till
hemtjänsten och skulle städa som vanligt, vi åkte bussen och klev av började gå
i raskare tempo då mitt hjärta plötsligt stannar upp och slår dubbelslag, denna
gång slår det inte i hundra åttio i alla fall, denna gång överraskar det med
att stanna upp också.

Jag fick en mindre reprimand av min handledare på praktiken
att söka för hormon rubbningar Que.? Okey ja jag har ju faktiskt tänkt tanken
och flera speciella kvinnor har påpekat detta fenomen.

Sköldkörtel hormonet ja just det som dom testade på mig i
julas, då det visade för mycket alltså överproduktion.

Man gav remiss och nästa besök hos läkarna var värdena lagom
igen, men nu är det så här varje månads slut.ca tre månader har detta pågått,
min läkare vars tanke helt är inne på Bronkit han har fastnat där, kanske är
fler orsaker dock kan man säga att allt har han kollat förutom när det gäller
det jag kom på besök för först.

Alltså jag har varit på snäppet hela tiden att ha för mycket
överproduktion av hormon vilket är väldigt vanligt bland kvinnor som fyllt
trettio fick jag höra idag av en sköterska. Brilliant att dom säger det nu så
här mitt i praktiken och allt men bättre sent en aldrig, Levaxin har du prövat
det? Näe sa jag inte förvånad heller att jag fått mediciner mot allt annat fast
det finns en orsak mitt framför näsan på läkarna, annars pekar dom snabbt ut
mig för utredningen jag gått genom.

Snacka om dömande inom alla sorters av instanser och
sjukvård, har man varit inom psyke för olika anledningar så kan man ge sig den
på att stämplad blir man snabbt, visst kan det vara psyket som bryter ihop, tror
jag det när saker i kroppen börjar jävlas.

Jag har aldrig varit med om något liknande förut klart jag
blir orolig, vilket bidrar till panik i sin tur.

Men jag fick en uppmaning om att ringa på läkarnas tid i
morgon, ska göra det bland allt annat den dagen jag är ledig, förutom att fylla
i papper till försäkrings kassa och jiddra med dom, och betalde räkningar idag.

Okej så jag har nått någon slags vanlig kvinnlig hormon
rubbning med andra ord, men varför tittar man inte på sånt som kan ligga
närmare till hands liksom, det är väll prover som också utesluter vad man har
och inte, prover vilket jag tagit fåtal gånger vid varje besök, man måste komma
tio eller ha remiss säger sura kärringar vid blodcentralen? Okej när läget är
akut då antar jag för så säger dom på vårdcentralen där jag bor!

 

 

Advertisements
Health and wellness

Att slåss mot något man inte vet vad det är?

Lördagen den 25 september och jag är igång och B-loggar lite igen.
Veckorna
sedan jag började praktiken har gått bra, har tre dagar i veckan och
fyra timmar om dagen. Då jag städar åt hemtjänsten är en kommunal
verksamhet för en som jag, för att rehablitlieras in på nytt i
arbetsmarknaden, jag har märkt ju äldre jag blivit så är mer saker
skrämmande. Men det får inte bli för mycket orosmoment då kan jag inte
leva alls, därför har jag nu 5mg Sobril som jag tar vid behov av för
mycket ångest.
Den här ångesten jag upplever är en av de värsta på
jorden tror jag, att ta sig genom.
Lever man många år på party nivå
utan att folk tänkt på hur ofta, för mig är det ofta till och från genom
åren, när man plösligt ska kliva ur det här cykeln hjulet drivs man mot
det som kallas abstinens ångest.
Vilket är en av de svårare att
jobba mot, man behöver inte vara fullfjädrar narkoman eller alkoholist
för att få abstinens ångest, men Inf en längre tids festande bidrar till
det om man också börja bli fast.

I somras hade jag den mest
trevligaste och avslappnade semestern någonsin från allt vad det heter,
förutom att min pojkvän flyttade till eget och min mormor som dog två
månader innan, samt att min far precis hann i tid till sjukhuset innan
infarkt.
Mycket stod på spel jag skulle gå in i beroende terapi för
att ha festat för mycket slängdes ihop med en bunt fullfjädrade
narkomaner och alkoholister, där man började behandlingen med att ge mig
25 mg antabus, där min kropp slog bak ut direkt fick nästan allergisk
chock utan att ha druckit något, så jag slutade efter en vecka, sen
skulle jag gå på Campral i stället, vilket man skrev ut full dos fyra
gånger om dagen, min mor slog näven i bordet och sa man kan för fan inte
bara skriva ut mediciner mot allt, det krävs terapi och hjälp utöver
mediciner.

Vilket hon har rätt och vad jag påtagligt sagt hela
tiden att praktik, aktivitet är viktigast för mig.
Eftersom att
utanförskap bidrar till stilla sittande och man tappar lusten för allt
till slut det är farligt för hälsan, jag ser inte det som konstigt att
jag flydde mer och mer i att festa bort dagarna men konsekvenserna vart
helvete.

Jag har nog aldrig upplevt något liknande som de
senaste månaderna, men ibland upphör det liksom bara känner ingenting
allt är toppen.
Jag har gått hos läkarna för hälsan skull där
upptäckte man tecken på bronkit, men inge fel på hjärta och lungor
värdena såg bra ut.
Så jag gick hem och tyckte jag kunde slappna av,
trots det faktumet att dom gångerna jag inte festat på ett tag och ska
ta klivet ut i riktiga livet så kan jag plötsligt få yrsel, skakningar,
svettningar, påtaglig osäkerhet av balansen.
Det är sjukt att jag
blir förbannad på mig själv och då försvinner det i stället, jag har
väll aldrig drabbats av detta tidigare.
Det kom när jag fyllt
trettio årsskiftet till 2010, första känningen var i Uppsala där man
inte reflekterade ödet som drabbade mig ja jag såg det så, och morgonen
där på genom en julfest mådde skit, fick hög puls och trodde jag skulle
svimma.
Hjärtat slog i många slag per minut, drack lite vatten tog
en cigg sen åkte jag hem, det försvann, hände ingenting på två månader.

När D bodde hos mig och han var med arbetskamrater så slog det till
hemma, mitt på kvällen när jag låg och sov, jag ringde han express fart
och sa nu får du komma hem, han fattade inte riktigt vad som höll på
att hända, inte jag heller faktiskt, samma sak uppstod och så fort han
kom hem så drogs sig allt tillbaka, sen mellan varven mår jag jätte bra,
så fort jag går ut och har varit närheten av en pub eller bar även om
jag inte dricker kommer det här bara, och det kan ibland vara bara några
dagar efter eller veckor, har ingen betydelse vart jag befinner mig
eller pratar om.

Underhållning

Livet har sitt pris.

Det här är mitt eget test

Du är bara en del av det

Och jag måste kämpa

Eller lägga ned

Kärlekens krav och chanser

Kan vara på gott eller ont

Vem vet inte det

 

Vi bearbetar dom olika

När du tror det bästa

Kan blixten slå ned

Så jag tar inget förgivet

 

Och jag hoppas aldrig för mycket

 Hellre lite en för
mycket

Vi har bara ett liv vad vi vet

Le så ofta jag kan

Göra saker här och nu

Mina andetag känns alltid som dom sista

 

Stress kommer och går

Men bränner jag ut mig kan lågan släckas

Att bränna ut sitt sinne och glädje kostar

Men hela livet har sitt pris

Även för att må bra

 

Nyheter och politik

Jag är inte förvånad?

Att Sverige Demokraterna kommit in i Riksstan är inget jag
är förvånad över.

Med Sveriges politik och rättsliga åtgärder när någonting
händer i samhället så går det snabbt över till tystnad i vissa fall, jag vet
inte varför? Tror inte några människor oavsett relligon tycker det är något bra
system.

Men med fel skriverier i media plus en massa ovetande så
bidrar detta till att dom kommer med.

Med gårdagens väljare är det många som säkerligen är
upprörda över alla möjliga saker i vårat samhälle, olika partier skyller saker
på varandra och det blir inget seriöst tillslut.

Jag vart heller inte förvånad över att Borgarna segrade med
den dåliga reklam vissa andra partier har gjort för sig själva, inte minst
reklamen var inte mycket nedlagt på.

Plus att jag tror många väljare inte våga byta eftersom de
tror kanske att det ändå blir värre, sen har vi då överklassen och
storföretagaren som ser ut att betyda mer i samhället.

Vi andra som har sjukdomar, utbrända eller det med könsdiskrimineringen
kring olika läggningar etc., som sagt hur blir det nu då? Är det här något alla
i landet har strävat efter eller är det personer som tycker det är rätt att
sämre betalda och sjuka människor ska vara för evigt bland parkbänkarna i
Sverige.

 

Jag vet inte vad vi skulle ha för styre egentligen, har
alltid varit socialdemokrat.

Men ändå vissa tillfällen då de hade styre över Sverige gick
det också dåligt, men det kan absolut inte bli bättre med Sverige Demokraterna,
för det dom mest vill ändra på är Invandringspolitiken och det med samkönade
äktenskap, resten som det att dom pratat om bättre välfärd och mer jobb åt
ungdomar är bara små detaljer för dom, SD är ett parti med medlemmar som nästan
kan gå hand i hand med Nazisterna och det här kommer jag få höra om, men jag
har ju varit bland alla möjliga sorters människor en gång i tiden.

Högt uppsatta skribenter från SD till folk från NSF, andra
nationaliteter oavsett härjar det fri kriminalitet bland alla dessa grupper,
ingen är bättre en den andra.

Jag ser individen inte hudfärgen eller könet, med min
bakgrund som levt i förorten men ändå levt ett party liv inne i stans många
olika klubbar så har jag sätt det mesta, men det säger man inte ett knyst om
där nationaliteter och folk samlas och dealar fattiga som rika, så det stora
problemet är inte hudfärgerna eller könen utan det som vissa människor tar åt
sig äran att leva på.

 

 

Sedan har vi samhällsgrupper i landet som över huvud taget
inte vill befatta sig.

Med problem som kriminalitet, droger och annat som
bokstavskombinationer.

Då tänker jag på den gruppen äldre generationer som i sin
tur lärt sina gener att inte komma ihop sig med folk som är egna men för det
inte behöver betyda att man är sämre en någon annan.

Jag spottar på dom helt och hållen, därför det är lika dan
okunskap som med invandring och relligoner, jag för min del har min egen tro,
men när det börjar bli fanatiskt och otrevligt då har det gått för långt.

Underhållning

Du behöver inte låtsas längre?

Du kommer inte
att kunna lura mig mer
Ditt mål och allt du tänker på är dig själv
Undvik att röra
mig för familj och vänner
Inte mitt problem
Du klassar alla
mina problem som ett skämt
Och du ser dig själv som en besserwisser
Men du äger inte någon
Liksom du predikar för mig

Fortsätter låtsas att vi har något speciellt
Att du älskar
någon annan en dig själv
Själsfränder tar hand om varandra
Inte som du
Hur du nu kan
höjas till skyarna
Änglar beskyddar och visar ömhet
Ger saker som du
behöver
Inte från hjärtat

Jag ger från hjärtat inte för att det är
ett måste
Den ska komma fritt
Kärleksfullt av känslor
Som villkorlig kärlek
Vet du ens vad det är?
Man kan inte bara försvinna

Men du fortsätter som
vanligt
Jag gör det svårt
Dina skyldigheter
och regler ska gälla
Men inte mitt
Det gör dig galen

Underhållning

Vår tid och genetiken…vilka skitstövlar

Elektriska chocker

Vore något för alla

Pröva kan aldrig bli värre

Bor i ett knäppt område

Som om inte vem som skulle bli galen

Även om du kom från en normal familj

Så umgängen runt om i området dödar

Även om du älskar dom

 

Gamla hederliga band som Beastie boys sjöng

Och Tupac var fortfarande med

Det vi dansade till

Så du kan knappast döma mig som aldrig varit där

Hela området verkar helt matta

Tror man förstår om man sätt från början

 

Sjuka generation
som fött oss

Där man sjöng om frihet och kärlek

Fred på jorden måste ha varit höga jämt

Rökte på hasch och tog kokain

 

Stora konserter där alla låg med alla

Herre gud varför skulle avkomman bli olika

Haha vilka idioter trodde det skulle bli bättre

Genetiken har en viss betydelse

Och han den allsmäktiga måste känna att vi misslyckats

 

 

 

 

Health and wellness

Psyko farmaka och våran värld.

Man undrar vart världen är på väg, för många valmöjligheter
säger jag.

Något som min mormor och farmor inte var med å ville ha.

Där emot något som mina föräldrar och deras generation
trädde in med full kraft.

Psyko farmaka och mediciner i hopp om att hitta det där
sköna lugnet, vara den man vill.

Stress och press från olika håll ändå om att det ska vara
perfekt, fast det finns ingen som är eller varit, men vi försöker ändå med alla
medel leva upp till det, vi styr oss själva i väggen.

Tack alla våra förebilder ni hjälpte till så bra, sedan var
det få utstickare som inte gav sig utan försökte bibehålla några gamla seder i
våra samhällen, det med mediciner ökade drastiskt i världen när tyngre kemiska
droger kom med i bilden.

Vilket lanserades som reklam med artister, artister som för
oss var det bästa och de hade så mycket karisma.

Jag hamnade där ändå även om min förebild inte visades i
alla fall som en missbrukare av kemiska droger, bilder nutid där hans ben var
stuckna med nålar bekräftar ingenting, det är bara bilder på ett par ben som
man skrivit under med hans namn. Men visst droger har alltid förekommit och kanske
mer i staterna en här, de senaste 40 åren som det lanserats nya saker så bidrar
det till mer missbruk bland yngre åldrar, också för den delen att man går ut
med att en del av det lugnar och minskar stress, medan man åren senare snart
kommer på vid något smittskydds institut att det inte alls är så jävla bra! Jag
undrar ibland vart världen är på väg, våran generation och dens avkomma vilket
nyare alternativ kommer dom ha? Ännu mer att välja på så det till slut blir
svårt att komma åt över huvud taget. Målen blir så stora och idéerna värre och
planer som kanske inte hinner ske, men man tänker inte så långt längre.

Jag kände mig alltid trygg som liten ända fram till jag var
16 år ungefär, sedan började världen skrämma mig på något vis, hungers nöd och
misshandel, flykt med droger och alkohol vart en modern och populär sak, medan
andra längre från kunde se att det här kanske inte var så bra, men man försökte
inte göra något för att stoppa lanersingen av smuggel varor som droger, det vågar
man inte de har vapen och? Idag bär alla vapen lagligt som olagligt vem som
helst känns det som kan avfyra ett skott . Jag orkar inte bry mig snart längre,
vi blir allt mer stressade och dumma, nya saker tillkommer vilket i nästa
sekund är en livsfara och media gör det till en jätte sak, hela världen går med
gasmask för att någon ändrar sig stup i ett eller får för sig något annat knas.

Jag vet inte mina egna problem tillsamman bland miljoner
andra känns relaterat till vår egen stress, vi vill ha och ha hela tiden.
Nyaste och det finns alltid något ännu värre i allt, att hitta det ultimata och
det materiella får all uppmärksamhet. Materiella och tävlingar i vem som är
bäst. Konstant tävling vem som kan ta fram det nyaste, hetaste eller rent
världsberömd.

Alltså som jag sa målen och planerna blir så höga och långt
fram att det som är omkring oss glöms bort, man glömmer bort de där fattiga ute
eller dom som verkligen är svårt sjuka.

Man försöker inte göra något nu utan tänker längre fram i
stället, och så är alla i min generation i alla fall, vet inte vad som gjorde
oss så giriga och egenkära inklusive mig själv?