Lachicalove's Blog

Just another WordPress.com site

Angående YouTube – Funny Animals – Cats Fighting — October 25, 2009
Filmer och chill tid. —

Filmer och chill tid.

Har haft en händelserik vecka och helg sätt film och frostat
av mitt kylskåp.

Vattnet bara forsade ut så jag har legat på alla fyra och
torkat upp vatten med trasa.

Såg en väldigt sevärdig film för de lite mer vågade
personerna, dock får det en att börja fundera likt förbannat vilket folk det
finns.

De kan sitta och planera i år efter något som hänt, inte
helt O-igenkännande direkt, men den här filmen var riktigt skrämmande men
mycket bra spelat.

Filmen jag såg igår och idag sammanlagt tre gånger, spelas
av bra personer med andra ord.

Plus att det är snygg uppsättning i hela filmen då måste jag
bara se om dem igen!

Jag älskar skräck bättre en kärlekskomedi för det är så
överdrivet lyckliga slut oftast.

Och det liknar inte ens verkligheten för fem öre. Jag gillar
inte splitter filmer utan mer hissnande realistiskare skräck, jag blir inte mer
knäpp för att jag ser sådant.

Men det beror på vad man är för person jag är nyfiken på hur
människor tänker och utför saker, det betyder inte att jag är en galning som
gillar att se folk bli mördade eller skrämda.

Mer att jag är nyfiken på dess funderingar kring alltet vad
som fått någon att skriva t.ex. ett sådant manus. Jag har skrivit lite i ett
block hemma om kvällarna när jag inte kan sova,  min mor gav mig ett hon har så många så jag fick
med mig ett hem och det räcker ett tag.

Har inte suttit så mycket vid datorn vilket är bra behöver
coola ned efter allt, och tro mig jag har faktiskt det, man har hunnit vara på
tandakuten och inkluderad i en nära döden upplevelse nästan, trodde att nu var
det kört när pappas bil rammades bakifrån.

 

Killing time — October 23, 2009

Killing time

The night pushes
on.

Moreover,
single-handed lays me.

Missing
your arms around me.

The tears
roll down my cheek.

However, I
lie still left.

I close the
eyes and try to sleep.

To ends, I
drop off with some old sweater.

Frequent
until lies a sweater that is yours.

The
fragrance I do not want to will disappear.

I embrace
the hard and hope that it is left.

The morning
comes and I get up slowly.

The day is
gray and rainy like my mood.

Sometimes,
I smile of an event when I speak with you.

However,
find myself to happy again.

I try to
take it easey.

I care
myself presently only about us.

I care
myself about it that is now.

Moreover, I
know that my words hurt sometimes.

I hope you
believe on that I know that you love me.

However, I
do not have the energy to hold the light up when worry throws over me.

 

Bilkrockar och alvedon —

Bilkrockar och alvedon

Jag vaknade klockan sju i morse,  med ilande tandverk och som gör mig tokig.

Mina tänder måste lagas upp jag ber till gud att de söver
mig vill inte känna något alls.

Eftersom allting går på ca 17.000 kronor i skada att laga.

Jag måste ta chansen nu när jag får hjälp av socialen själv
skulle jag aldrig ha råd dessa tider.

Har tagit minst två Alvedon om dagen sen jag kom hem från
Skellefteå för att verken är hemsk.

Och jag var hos tandakuten igår och gjorde undersökning,
fick en räkning med mig som ska lämnas till soc. och sedan på det ska  kostnads förslag gå genom först.

Jag tittade på tandläkaren och sa men du kanske kan skriva
ut penicillin under tiden så infektioner hinner gå bort?

Nej sa hon det kan jag inte eftersom vi inte vet när
kostnadsförslaget går genom då får det ingen effekt utan det enda som blir är
att du käkar medicin mot infektionen sen blir du emun mot penicillin.

Hon sa antar att det inte är första gången du har ätit penicillin
mot det här, nej sa jag det är de inte och då sa hon i stället ta verktabblett
under tiden, vi ger dig penicillin två dagar innan ingrepp! Vidare har jag vart
och handlat med min far, vilket gav en hissnande upplevelse.

Jag såg på håll en Mercedes som kom i full karet in i
rondellen där min far körde, hade på känn att den inte tänkt stanna, men vi
fortsatte in i rondellen och var tvungna att lämna företräde till andra
billister.

Jag känner bara en smäll och hela jag åkte i sidled och
skrek till rätt ut, farsan skrek jävlar inte nu igen..tänk att de aldrig kan
åka i rätt hastighet.

*asg  vi vart påkörda
bakifrån i sidan, pappa vart vansinnig och blockade billisten bakom, ut ur
bilen kom en tunn utländsk kvinna som dessutom hade två småbarn i baksätet.

Pappa sa vi såg att du körde lite för fort såg du inte att
man ska lämna företräde i rondellen, och jag var framför dig sa min far, nej
men jag körde inte så fort du stod still sa hon hahaha vad konstigt att min far
stod still vi var tvungna att lämna företräde.

Jag satt kvar om hon hade försökt åka iväg som det syntes
att hon tänkte göra först så hade det inte kommit speciellt långt ändå.

Men min far fick inte lika stora skador som hon själv,
förutom smällen fram i hennes bil så fick hon punka dessutom.

Det skrevs papper och jag ville bara åka därifrån gud så
pinsamt tänkte efteråt, är det något jag kommer att dö i är det bilolycka det
här är andra gången jag sitter med när vi blir påkörda.

Pappa sa efteråt det är skrämmande att ha med dig i bilen
för det är bara när du vart med som vi blivit påkörda så här..hm mja sa jag
bringar väll någon slags otur haha.

 

Forbidden to love — October 22, 2009

Forbidden to love

Du är speciell.

Därför jag älskar dig.

Men det är också därför jag är rädd.

Alla åren du har letat efter det här.

När du till slut hittade mig vart du rädd.

För mycket påminner dig om gammalt.

Som för mig lika vasst och smärtsamt.

Trodde du kanske jag var perfekt.

Där och här är jag fortfarande samma person.

Du drömde en dag om att det skulle bli vi.

Jag vet att du tänkt på en som mig.

Men jag gav dig inge löften eller bevis.

Och nu står vi här där vi inte vill vara.

Jag drömde om en som dig.

Och ville allt men våra vägar korsar problem.

Problem som åter för oss tillbaks i tiden.

Där sår och törnar står.

Och jag vet att du alltid älskat en som mig.

Precis som jag alltid trånade efter en som dig.

 

Mitt i allt. —

Mitt i allt.

Jag känner mig lugnare men fortfarande hänger allt på en
skör tråd.

Hela mitt liv har allt hängt på en skör tråd, och samma
elände uppenbarar sig.

Man träffas samma slags människor gång på gång fast den ena
värre en den andra.

Jag vet att jag inte är den enda och sannerligen inte den
enda att känna så här.

Mitt liv har bestått av väldigt mycket hopp hit och dit i
allt jag någonsin gjort.

Har aldrig kunnat planera därför det bollats runt inte bara
när det gäller skola, utan även det sociala.

Just nu känns det som vanligt jag blir kvar ensam fast det
inte har kommit dit en, och det är omständigheterna som gör det. Jag föddes som
annorlunda och även den värsta kan inte hantera det ibland, jag tog upp en del
minnen och lade ut idag som dagboksinlägg, trött på myterier och lögner. Mycket
som hänt i mitt liv har med gamla saker att göra men som borde ha försvunnit
med tiden, fast saken är den att det är en dejavu upplevelse hela tiden.

Ingen är lik den andra men många situationer är detsamma och
det skadar mig mer en gör bra.

Men jag vill klart ha ett bra liv det tar bara längre tid
för mig en för andra, och det är så kan inte göra något åt det faktiskt! Och
det sårar att ingen någonsin kunnat stanna för min skull jag har fått offra
mycket, japp det har jag och det är ingen överdrift.

Jag vet inte känns som att det bara rinner av mig hela
tiden, jag kommer en bit då måste allt bara fucka upp det för mig.

Är det inte läkare är det älskare partners och det ena med
det tredje.

Jag säger inte att jag är perfekt och jag söker inte det
perfekta det slutade jag göra för länge sen, finns inget som är perfekt.

Jag har ägnat dagen åt att vara hos tandläkaren och hjälpa
min far med att tvätta, var en kort sväng hos min syster och tog en kopp kaffe.

Nu är jag tillbaks här, och jag vet inte ärligt mina senaste
dagar är riktigt helvete, och det är fortfarande skört men bättre att prata om
det en bara stänga ögon och öron.

Angående YouTube – Madonna – This Used To Be My Playground — October 21, 2009
Till dig älskade Jessica. —

Till dig älskade Jessica.

En hemsk natt och tidig morgon, inget gått utan ont.

Natten var fruktansvärd och jag känner bara att älskling är
på väg att lämna mig.

Jag försöker på alla sätt att få det bättre och att liksom
ge alternativ men jag finner inge bra.

Och när han förklarar för mig ibland låter det som att han
bara vill ge upp, trots fakta som är med mig och trotts att för att bli bättre
måste jag ändå ha stöttning.

Orkar man inte det kan man inte ”fortsätta” är rätt tänkt ur
den synpunkten, men jag har aldrig tvingat någon att stanna för min skull , ja
just det den riktiga anledningen till varför man velar in i det sista.

Jag själv har velat men älskar Jessica så mycket att jag
inte bara kan ge upp för en sjukdoms synpunkt, men där emot kan jag inte tvinga
henne att stanna om hon inte orkar.

Jag vet att hon inte vill att jag skriver så här, samtidigt
är det en hjälp framåt att dra fram ditt riktiga jag någon gång.

Även för mig blir det lättare gent mot min älskling att
faktiskt se den för vem den är genom att komma fram ur garderoben helt.

Jag har inte missat vem du är, jag har bara inte vetat när
och hur jag ska vara med Jess och när jag ska vara med Daniel.

Eftersom alla inte vet sanningen en men lär få göra det inom
tid, så väljer jag att skriva av mig här om allt.

Det är inte lätt att leva som bisexuell själv med två
personligheter tillsammans med en älskvärd person som dessutom har svårt med
sin egen identitet utåt sätt.

Bli förbannad på mig för att jag skriver det här öppet, men
jag tror de är enda sättet för mig och för alla att se dig ur synpunkten Jess
som du så väl önskar.

Skitsnack kommer alltid att vandra omkring dig vart du en
flyttar för att du är den du är och för att alla inte förstår vad det innebär
att leva som ett kön men känna säg som ett annat.

Jag vet hur det är och dom flesta slänger benen på ryggen
och springer, så har det vart för mig hela mitt liv.

Jag älskar verkligen Jess och ja vill verkligen se mer av
den hon verkligen är, det känns smärtsamt samtidigt att se henne gå omkring som
man när hon inte ens känner sig som det, för att samhället som vi lever i
präglas av normer som: Man och kvinna, hus och familj och djur det är den
vanliga bilden av förhållande in Sverige som dom flesta vill se.

Men även de som har olika identiteter vill också ha familj
och hus, de vill också kunna bli accepterade för den dom där, så kom aldrig och
spotta på mig att jag aldrig sätt dig för den du är.

För att jag ska kunna se dig som Jess krävs också att du
visar mig mer av Jess en vad du vågat göra. Så slå bort tankarna om att jag
inte accepterar dig för helheten Jess, men tyvärr ser jag inte henne så mycket
som jag önskat och det är inte för att fortfarande ser hennes som man, snarare
att Jess fortfarande visar säg själv som man mer en den han egentligen vill
vara.

 

Mot rehab — October 19, 2009

Mot rehab

Nu är jag hos mina föräldrar igen, sittandes framför datorn
och känner mig nöjd.

Har vart på möte med min läkare idag, framåtskridning sker
men kanske i något långsam takt.

Idag fick jag ett muntligt utlåtande av min diagnos som är
Asperger på fredag får jag papper på det också!

Planen som följs av det här är att boka in möte efter den
19/11 med socialen som jag för närvarande har ekonomiskt bistånd genom.

Min läkare sa en hel del vättigt  idag som går ihop med min känsla och tanke
gång.

Efter utredningens slut tar det fart mot terapi och rehabilitering,
som blir på valfri ort för ett miljöombyte.

Eftersom dom vet att jag senaste 8 månaderna tillbringat
mest tid i Skellefteå är det dit jag vill och som rehabiliteringen kommer
flyttas, och det är obestämd tid en så länge så det kan jag inte ge svar på
idag tyvärr.

Och det finns heller inga exakta datum när den här rehabiliteringen
börjar, men ståndpunkten ska utgå härifrån fortsättningsvis, de vill inte bara
släppa mig helt vint för våg..de vill se hur jag klarar mig på annan ort under
behandlingen.

Jag känner mig glad ska bara ta upp det med älskling se om
han är redo för det, men min lägenhet blir kvar
här  enligt vad som sades idag. Måste
dock komma hem en gång varannan månad och visa upp mig på förbättring så långt har
vi kommit.

Skola och arbete är det inte tal om just nu utan det första
man sattsar på är min terapi och miljöombytet samt träffa nytt folk, därifrån
om jag klarar det så långt så ska jag skrivas in under arbetsförmedlingens
normer och även söka studier är det sagt.

For today. — October 15, 2009

For today.

Klockan är någon stans vid tolv skulle jag gissa på.

Har inte ens kollat tiden idag, vet bara när jag ska åka
hem.

Alltid är det samma känsla, åka hem till något jag inte vet
vad.

Strula med papper och fara på möten, och det känns kasst att
lämna den man älskar för det.

Jag är både det ena och det andra i folks ögon men faktumet
att jag faktiskt älskar någon slår dem inte.

Och ibland känns det inte ens som man når fram dit själv,
därför jag är på alla möjliga humör stämningar till och från.

Klart inte det roligaste för någon inte speciellt
avslappnande heller, idag vaknade jag vid nio ungefär, lite kaffe men
fortfarande för lite.

Två veckors tid hemma i nästet igen, åker med flyget som går
halv nio i kväll, är ett tag kvar.

Men jag får bara inte så mycket ork att göra saker som jag
önskar, det blir som en bedövning hela dagen av att veta hur känslan blir.

Och man sitter mest och tar det lugnt, går några rundor ut
på balkongen för att känna den mjuka vinden på dagarna, innan mörkret faller
och kylan tränger på.

Har med mig några filmer hem som älskling har bränt åt mig,
det känns bättre en att åka hem utan något att göra, inte för att jag kan sitta
och nöta filmer dagar som nätter.

Men kvällarna är ju värst för min del och då kan det vara
bra med filmer eller dylikt för tv har jag.